Det är såklart ganska enkelt att prata om vårt försvarsspel. Och i synnerhet de spelare som förväntas utgöra en grundtrygghet i det Liverpool som just nu famlar i mörkret efter en väg framåt. Men jag orkar helt ärligt inte ta ett varv till kring Dejan Lovren, Ragnar Klavan och ett par namn därtill. Jag konstaterar faktiskt bara att den backuppsättning vi har är för dålig. Och jag tror att Jürgen Klopp också insett detta.

Efter matchen mot Leicester i Carabao Cup var han inte nådigt upprörd. Såklart trött på media genom vetskapen av vad de skulle fråga. Men nog mest av allt förbannad på sitt lag att frågorna återigen var befogade.

Att vi inte värvade en mittback ligger helt på Jürgen Klopp och Fenway Sports Group. Att vi tutti degat in £4 miljoner i vårt mittlås över fyra fönster är rent ut sagt parodi. Men vi blir väl tyvärr inte starkare av att jag konstaterar det ännu en gång.

Det jag däremot skulle vilja diskutera är Jordan Henderson. Den man som enligt bindeln han bär ska leda detta Liverpool framåt. Men som idag inte bara är en skugga av sig själv, utan snarare än Peter Pan-skugga som dessutom försvunnit.

När Jordan Henderson kom till Liverpool var han en av Englands absolut hetaste talanger. Han var etablerad i Sunderland redan som tonåring och en golden boy på de brittiska öarna. Han var en del av basebollbygget som värvades in på grund av sitt poängvinnande spel. Assists, crossar, skott, you name it.

Tyvärr för Henderson var han dock tidigt bara en del av den klump som utgjordes av framförallt honom själv, Stewart Downing och Charlie Adam. Det som snabbt kom att konstateras som medelmåttighet i dess allra finest.

Men Jordan Henderson bet ihop. Efter Brendan Rodgers intåg balanserade han på en extremt tunn lina. Rodgers ville byta bort honom till Fulham för att plocka in Clint Dempsey och det ska ju faktiskt ha varit oerhört nära att så blev fallet. Vilket oavsett vad vore ren katastrof.

Jordan Hendersons svar på kritiken, den snabba exit som verkade stå för dörren och ett kollektivt ifrågasättande var att han knöt näven, borrade ner huvudet och spelade fotboll på en ännu högre nivå så snart han gavs chansen igen. Och som en Lucas-light tvingades också många supportrar retirera och applådera.

Men kan han återuppstå en gång till?

Den Jordan Henderson som rev upp motståndarförsvar med offensiva löpningar, utan problem spelade över 30 ligamatcher per säsong och noterades för 5, 4 och 6 ligamål över tre säsonger verkar nämligen idag bara vara en billig kopia av sitt forna jag.

Nerstöpt i en form han inte får plats i, omskolad till ett mittfältsankare som inte ens kunnat hålla en eka på plats och med skadebekymmer som gjort att han bara snittat 20 matcher de senaste två åren är det dags att ifrågasätta vad vi har kvar att få ut av Jordan Henderson.

När Steven Gerrard abdikerade från tronen var Jordan i sin prime. Under Gerrards sista säsong, när laget i övrigt svek, var det Hendo som sken igenom i mörkret. Han spelade 54 matcher, gjorde 7 mål, bar laget genom ett år där man mest satt och saknade Luis Suarez och gjorde i ärlighetens namn valet inte så himla svårt för Brendan Rodgers. Att ifrågasätta utnämningen där och då vore faktiskt fel. Jordan var rivjärnet som var beredd att gnugga ner vilken jävla ost som helst. Han bidrog med energi, löpningar och en vinnarskalle.

Något han knappast lägger upp på bordet idag.

Jordan Henderson är idag, som sagt, knappt en skugga av sitt forna jag. Jag älskade den Jordan Henderson som fyllde på in i boxen. Den Jordan Henderson som var outstanding i en diamant 13/14 och som vi kanske saknade så till den grad att en ligatitel gled ur våra händer när han missade de tre viktigaste matcherna på hela säsongen på grund av ett rött kort. Men idag får han mig bara att gäspa och vilja slita mitt hår. Jag saknar den Jordan Henderson jag lärde mig älska. 

I gårdagens match mot Leicester tog det 73 minuter innan jag insåg att han spelade. Positivt i den mån att han inte fatalt förstört något innan dess. Men det är såklart inte så vår kapten ska kännetecknas.

Jag konstaterar direkt att ett fundamentalt problem är att vi saknar den givne ersättaren. Det är många som skriker efter en ny kapten. I min värld finns han kanske bara i Emre Can den dag han kritar ett långt kontrakt. Annars finns han troligen bara i en stjärna. En Sadio Mané. En Coutinho. Men vi får ingen som bryter ben, svär och skriker ut sig spottloskor vid varje situation ändå.

Men det verkar tyvärr som att positionen och bindeln tillsammans har tyngt ner Jordan Henderson i en avgrund han själv inte klarar av att kravla sig upp ur.

Inte sedan Javier Mascherano har vi haft en defensiv mittfältare värd namnet. Att skola om Jordan Henderson har inte gått hem. Lika väl som vi behöver en mittback behöver vi en ersättare här. För positionen. Och vi behöver en spelare klar att ta över bindeln.

Vi behöver en färdig vinnare. Vi behöver någon som gjort annat än förlorat ligacupfinaler. Och framförallt tror jag vi kan få ut jävligt mycket mer av Jordan Henderson om han faktiskt får syssla med något han är bra på. Det vore inte en förlust för varken Klopp, klubben eller Hendo att plocka bort bindeln och låta honom spela fotboll på ett sätt han behärskar. Det vore en frigörelse.