Keita om Mané och LFC

I en lång och öppenhjärtig intervju med Melissa Reddy i Goal.com pratar Keita om hur det ska bli att ansluta till Liverpool nästa sommar.

Klubben triggade som bekant Red Bull Leipzigs utköpsklausul på £48M i somras och blir officiellt Liverpoolspelare den 1 juli 2018, mitt under fotbolls-VM i Ryssland.

Därmed är 22-årige Keita också den dyraste afrikanske spelaren någonsin.

Det var en annan Liverpoolbekanting som upptäckte honom i maj 2014. Gerard Houllier såg den lille mittfältskrigaren spela för Guinea i en vänskapslandskamp mot Mali och blev så förtjust att han rekommenderade Keita till den österrikiska systerklubben RB Salzburg, där Ralf Ragnick då var sportchef och Sadio Mané lagets stora stjärna.

Den sommaren tecknade Keita ett femårskontrakt med "Die Roten Bullen" och Sadio Mané hjälpte honom att komma till rätta innan han själv skrev på för Southampton. 

– I början gick det inget vidare och det var väldigt frustrerande, berättar Naby Keita. Jag gillade det inte och det gjorde bara saker och ting ännu värre. Men då sa Sadio: 'Ta det lugnt, min lillebror. Din chans kommer och när den gör det så gäller det att göra det bästa av det.'

– Sadio hjälpte mig med allt i början; språket, träffa nya vänner, lära mig förstå klubben och staden... Och han hade rätt, förstås. Så fort att jag kom in i laget och fick visa upp mina kvaliteter blev allt så mycket enklare.

– Salzburg utvecklade mig som spelare och jag lärde mig mycket där, inte minst taktiskt. Sadio var viktig för mig – och är det fortfarande! För mig är han som en storebror. Han gillar att lära sig nya saker, att utvecklas och pressa sig själv. Vi är väldigt lika i det avseendet. Sadio är ett bra exempel att lära sig av.

Den tre år äldre Mané, som också tillhör agenturen Arena11, känner fortfarande sig som en beskyddare till Keita. Han försöker se alla hans matcher, antingen live eller tv-highlights.

– Naby är en väldigt speciell spelare och som en familjemedlem för mig. Vi kom varandra nära i Salzburg och håller kontakten. Jag gillar att se honom spela och ser fram emot att få hjälpa honom när han kommer till Liverpool nästa år.

– Han har frågat mig om Liverpool och jag har berättat att det är en fantastisk klubb, med begåvade spelare och en suverän manager med stora ambitioner. Staden och människorna är väldigt vänliga så han kommer att känna sig som hemma här.

Supporter som barn

Men när Keita ansluter till Liverpool nästa sommar blir det faktiskt inte första gången som han drar på sig en Liverpooltröja. 

– När jag var runt 11 eller 12 år så skulle jag och mina kompisar välja matchtröjor till laget. Eftersom pappa kallade mig för Deco, då han tyckte att jag spelade som honom, föreslog jag att vi skulle spela i Barcelonas tröjor. De var mina favoriter då.

– Men alla min kompisar höll på Liverpool och jag gillade också klubben så vi bestämde oss för det. Jag tror ingen av oss då någonsin kunde drömma om att jag skulle växa upp och få spela i en riktig Liverpooltröja – med det riktiga Liverpool!

Utöver det så fanns där en annan viktig person som hela tiden pratade om klubben.

– Min pappa är en stor supporter! Så länge jag kan minnas har han pratat om dem. Innan jag ens visste vad Liverpool var för något så var han tokiga i dem.

– När han fick höra om deras intresse och när övergången blev verklighet så blev han överlycklig. Han ville direkt prata om Istanbul, Steven Gerrard och alla andra stora matcher och stora spelare i klubbens historia.

Mötet med idolen Alonso

Men Keita tänker just nu inte på hur det ska bli att spela under Jürgen Klopp på Anfield. Först och främst är han lojal mot RB Leipzig.

– Jag har fortfarande en hel del att uträtta för Leipzig så jag fokuserar allt på dom nu. Klubben har varit väldigt snäll mot mig och jag har vuxit både som spelare och människa här. Flytten från Salzburg var suverän för mig och förra säsongen var väldigt speciell. Vi spelade fantastisk fotboll, slutade tvåa i Bundesliga och har fått uppleva Champions League.

– Jag brukade kolla in Xabi Alonso i Champions League och Premier League när jag växte upp i Guinea. Förra säsongen fick jag chansen att spela mot honom, strax innan han lade av. När jag tänker på sånt så blir jag påmind om hur lyckligt lottad jag är.

– Jag tänker också på hur hårt jag har jobbat för att komma hit. Men det här är bara början. Jag är aldrig nöjd och kommer aldrig att slå mig till ro.