​– Ris, ros och rotation

Jag tycker att vi börjar någonstans i det lilla tv-krig som blossades upp under början av veckan då Viasat kommunicerade ut att man valt Everton-West Ham som onsdagsmatch i Premier League.

Tyvärr är ju reglerna från producenterna nu sådana att det aldrig får visas två överlappande matcher. Inte ens slutet av en får krocka med början av en annan. Således kom exempelvis Arsenal i kläm i söndags när den bakades in mellan Everton och Manchester City – och på samma sätt kom flera lag i kläm under veckans vardagsomgång.

Att regler stiftas och sätts måste vi väl någonstans acceptera. Vi behöver sannerligen inte tycka att det är varken bra eller schysst, men att skrika sig hes mot ett berg av miljardsprängda portföljer lär knäcka oss långt innan det ens når några öron som orkar lyssna.

Däremot tyckte jag att Viasat och Per Nunstedt nådde ett oerhört lågvattenmärke när det ljög oss fans rakt i huvudet angående valet av match.

Enligt Per Nunstedt var valet nämligen inte Viasats:

– Mitt i möte men kort: Stämmer, på onsdag kör vi den match som sändande bolag i England valt ut – däremot så visar vi Brighton-Liverpool på Viasat Premium och Viaplay på lördag.

Så sa Per själv till oss fans i tisdags. Det utvecklades också av Viasat i deras sociala kanaler där de fortsatte hänvisa till Englands val. Att den match BT Sport valt ut var det som även de var tvungna att följa enligt internationella regler.

Problemet? Viasat Baltic sände Stoke-Liverpool. So much för internationella regler.

Detta uppmärksammade både jag och många med mig Viasat, Viaplay och Per Nunstedt på under både tisdagen och onsdagen utan ett enda svar. Silenzio Stampa från ett bolag som varje år håvar in hundratals kronor från varje svensk fotbollssupporter. Det är så jävla illa så att jag kräks.

Jag hoppas dock att många med mig ändå fick chansen att se matchen. Kanske lyckades ni ratta in en utländsk kanal, hitta en suspekt stream som gjort er medlem i 28 ryska nätcasinon eller så höll ni kanske er undan med en lång promenad och såg eftersändningen framåt midnatt istället.

Oavsett vad har ni säkert plockat upp de flesta godbitarna under dagen.

När startelvan kom var jag faktiskt chockerad. Är det någonting jag lärt mig att Jürgen Klopp inte har så naturligt så är det avancerad rotation. Han är ganska trygg i sina beslut och har en nästan övernaturlig tro på många av de spelare han litat på vecka efter vecka. Och även om första reaktionen var en chock av förundran att just Mohamed Salah var en av de spelarna som åkt ut genom svängdörren började jag känna hur det trots allt vattnades mer och mer i munnen när jag tittade närmre.

Jürgen Klopp var klok genom att behålla så mycket av den ”defensiva trygghet” vi nu än kan ha. Backlinjen är – och där har vi varit och härjat så mycket tidigare – allt för dålig på sikt men det som om möjligt gör oss ännu sämre i försvaret är om vi stapplar med spelare in och ut – utan någon tro och tanke på det vi gör.

Jag tyckte också beslutet att spela två sittande mittfältare i Emre Can och Gini Wijnaldum var både klockrent och efterlängtat. Det tror jag alla som läst dessa texter måste förstått att jag skulle tycka.

För att kort stanna vid Jordan Henderson igen hoppas jag detta i den närmsta framtiden faktiskt håller honom utanför laget. Han har inte alls funnit sig till rätta i varken position på plan eller som ledare för detta Liverpool under årets säsong. Han kommer bara att tyngas mer och mer av pratet om att han inte räcker till och när Can och Gini nu fungerade alldeles tillräckligt bra (för att vara en av de första matcher de fått chansen likt detta) så är det ett ypperligt läge att bygga vidare.

Gårdagen markerade också dagen då Steven Gerrard för 19 år sedan klev in på plan för första gången för Liverpool på seniornivå och utan att dra några likheter i övrigt måste man ju trots allt uppskatta Klopps val av att ge Dominic Solanke en chans. 

Jag, likt många med mig säkert, känner absolut inte att han just igår, på lördag, eller i nästa veckas tuffa matcher mot Spartak Moskva och Everton egentligen är ett alternativ som ska starta för Liverpool Football Club. Men samtidigt står vi alla lite då och då på barriärerna och vill se unga, talangfulla, spelare komma fram – och då är det vår förbannade skyldighet att uppskatta när de där chanserna faktiskt ges.

Jag kan uppenbarligen gå vidare i all evighet här, men kontentan krymper ändå ner till det faktum att jag måste berömma Jürgen Klopp för hans balanserande över de senaste två matcherna och hur han med tillförsikt uppenbarligen tar sig an den intensiva period som väntar.

Vi minns alla med fasa hur all sket sig i januari senast det begav sig och under hösten har vi varit flera som stått och skrikit efter byten; och en spelare som Oxlade Chamberlain. 

– Varför värvade vi ens honom, har många säkert känt. 

Men igår fick Oxlade starta igen och på bänken satt spelare som Coutinho, Sturridge… och Salah. Vilket sparkapital.

Och i tillägg till det kunde man fortsätta vila Adam Lallana lite proaktivt efter att han känt en överbelastning sedan sin comeback. 

Liverpool har nu 13 av 15 poäng på de senaste fem i Premier League och formmässigt slår bara City oss på fingrarna just nu. Vi fullständigt exploderar i vårt målskytte och vi verkar som sagt ha en plan för framtiden.Och Mohamed Salah? Finns där ens något mer att säga. 

Nu väntar Brighton borta på lördag och därefter Everton och West Bromwich på hemmaplan. Det är såklart dels ett derby mot grannarna, men det är också likt WBA ett lag som nu fått ny manager.

Det är knappast promenader i Stanley Park det här – och dessutom ska vi säkra avancemanget till Champions League-slutspel där emellan.

Men kan Liverpool fortsätta rotera med känsla, balansera sin trupp och bygga vidare på det som mer liknade ett 4-2-3-1 under gårdagen vågar fan nästan till och med jag vara positiv.

Och om till och med jag skönjer en horisont. Då har vi verkligen börjat traska på mot något bra.