– En nykter nystart

Senast vi mötte Manchester City i ligan tror jag alla minns hur det gick. Om inte så gläds jag med er och undviker att påminna er. Det jag dock verkligen minns var min optimism inför den. Hur jag var uppumpad till max och kände att det faktiskt var vi som mycket väl skulle vara laget som satte oss i sätet bredvid City och åkte med på en färd upp i tabelltoppen.

Det hade varit landslagsuppehåll innan. Vi hade slagit Arsenal med 4-0 innan dess. Och under veckorna inför mötet på Etihad hade transferfönstret hunnit stänga, vi hade behållit Coutinho, hämtat in Oxlade-Chamberlain och dessutom signat Naby Keita på ett pre-contract. Det var verkligen guld och gröna skogar.

Idag är saker och ting annorlunda. Men kanske ändå oerhört lika. Med undantag för att verkligheten kanske bara är lite nyktrare idag än då.

Det har sannerligen hänt mycket inför denna match, likt i höstas. Denna gång har transferfönstret istället öppnats på vid gavel och Philippe Coutinho har faktiskt packat ihop väskorna och tagit flyttlasset till Barcelona. Å andra sidan har Virgil van Dijk anlänt, Naby Keita ryktas komma tidigare än beräknat (trots match idag – lördag – med RB Leipzigs och ett mål). Men däremot kan vi tyvärr glömma bort det där med att dela något förarsäte. I alla fall i år. 

Manchester City har spelat i en annan liga än övriga lag denna säsong. De kommer att tävla mot sig själv om de först ska slå ett poängrekord, målgörarrekord, målskillnadsrekord eller något annat… rekord. Den maskin Pep Guardiola förfogar över är något jag, helt ärligt, tycker att vi bara ska applådera.

När de kommer till Anfield tror jag dock det kan vara en Pep Guardiola med viss reservation. I nio av tio matcher har spanjoren bara en växel att lägga i; full gas. Men på Anfield, mot en av Europas bästa offensiva krafter, tror jag faktiskt att han kommer att börja värna sin chans att gå obesegrad genom Premier League.

För Liverpools chans att vinna matchen är det nog en fördel om hans approach är mer offensiv än så, men skulle City komma och spela en balanserad, taktiskt drillad, fotboll måste vi se det som en halv seger i sig. För det vittnar om vår status hos de allra största motståndarna vi kan tänkas möta. I ligan. Och i Europa.

Liverpool kommer att komma till spel utan Philippe Coutinho. Mot City. Och för alltid. Jag har vädrat min åsikt om transfern i LFC Podden redan och jag rekommenderar vårt specialavsnitt från förra veckan om man vill höra mer om hur vi resonerar kring det.

Kort och gott konstaterar jag dock att det troligtvis var allas enda utväg. Coutinho hade bestämt sig, Klopp vill ha spelare redo att dö för tröjan och FSG; de såg en transfersumma från 2013 som nu multiplicerats med 16 på fem år.

Vad som däremot kommer att definiera vår framtid är hur vi ersätter honom framgent.

Jag kommer att återkomma till detta i takt med att transferfönstret tuggar mot sitt slut och vi har en tydligare bild av Liverpools intentioner. Kanske blir det bara van Dijk. Kanske kommer Keita. Kanske blir det en riktig bomb? Allt vi kan göra nu är att spekulera.

Allt vi borde göra idag är att se vilka spelare som ska besegra Manchester City på Anfield.

Philippe Coutinhos vara eller inte vara är inte vad som avgör det. Formen hos Salah, Mané och Firmino är snarare vad som gör det. Och om Virgil van Dijk kan hålla ihop det försvar jag tyckte han la en första kloss till redan i derbyt mot Everton.

Liverpool har varit igenom tolv helveten och trettioåtta bedrövelser de senaste decennierna känns det som och jag vet inte om man bara blivit luttrad, eller om det kanske börjar vända, för så här en vecka efter att Coutinho faktiskt blivit såld kommer jag på mig att jag lite arrogant inte riktigt saknar honom just nu.

Fallet må bli så igen efter matchen mot City när vi kanske inte fått fart på någonting eller att varenda passning gått sidledes istället för på djupet innanför Fabian Delph att löpa på för Salah. Men jag vågar fan tro att vi är bättre rustade än så.

I min värld startar vi Emre Can, Gini Wijnaldum och Alex Oxlade-Chamberlain bakom, det som numera bara är, The Fab… Three. Jag kan tänka mig att många av er önskar Lallana men som han sett ut sedan comebacken tycker jag inte att han håller högre klass än The Ox - och övriga behövs för balansen. Och så vet vi ju att Gini gärna borrar ner en nick i stolproten mot City på Anfield.

Det som blev ett abrupt stopp på högflygande drömmar senast vi mötte City kan vid detta möte snarare bli en nykter analys av hur mycket starkare Liverpools grundfundament är idag och att vi kanske inte alls har tagit ett steg bak, som är lätt att frukta.

En vinst idag och vi sparkar in dörren på ännu en fest – och låter Europa veta att Liverpool klarar sig bra även utan världens näst dyraste fotbollsspelare.