Gästkrönika från en stolt supporter

Nåväl, jag vet att jag inte är ensam om att tycka att ägare med djupa fickor och spelare med stora plånböcker är vägen till Premier League-toppen.

Inte för oss åtminstone. Jag vet också att jag inte är ensam om att faktiskt hålla mina känslor i styr och inte hota Dejan Lovren så han får stänga ner sina sociala kanaler för att dagen efter kalla andra som gjort det för idioter. 

Jag vet också att jag troligtvis tillhör en majoritet som ser Jürgen Klopps intentioner, trots att vi nästan löjligt förutsebart tar tre poäng mot Europas just nu bästa lag samtidigt som vi knappt klarar av att ta oss fram till straffområdet mot Swansea.

Paul Tomkins väckte den närmast förbjudna frågan om Liverpool den 28:e januari. Varför finns egentligen klubben och vad är syftet? 

Är det att vinna alla pokaler som är möjliga att vinna eller har fotboll och vår klubb helt andra syften? Tomkins skriver bland annat att han gillade 2008/2009-års Liverpool, ni vet då vi gick som tåget i ligan och fick närmast otroliga resultat mot Real Madrid men vann i slutändan ingenting, än det Liverpool som runt 2003 tog hem cupen med ett superlag men som höll Stretford-kvalité spelmässigt.

Seglar i motvind

Nu mer än någonsin längtar jag till Premier League-omgångarna för att i 90 minuter tas till en plats fylld av glädje och stolthet. Precis som Paul Tomkins vänder jag mig till fotbollen och specifikt Liverpool för att det finns så mycket att känna glädje och stolthet över. Vi är en klubb som seglar i total motvind och som trots det lyckas vara strax bakom storfräsarna.

Det gör mig glad att se Bobby ösa in mål och återuppliva Ronaldinhos alla gamla målgester. Att se Salah springa åttor runt backarna eller att höra Ox efter matcherna. Jag drömmer nästan mer om att se Alexander-Arnold ta en ordinarie plats i startelvan tillsammans med Woodburn än att se en Aubameyang eller en Sanchez plocka på sig tröjan med hutlösa krav.

Det gör mig både glad och stolt att vi inte har investerare som öppnar sina och andras plånböcker för att göra en rekordvärvning bara för att marknadsföra sitt flygbolag eller japanska lågpriskedja. 

Eller som säljer arenanamnet för att återigen marknadsföra något, säg sin ytterst mediokra butik för sportutrustning. 

Eller som byter färg på klubben från blått till rött eftersom att rött representerar passion. 

Eller som flyttar klubben till en ny stad. 

Eller som byter namn på klubben.

Kritiken mot FSG

Fenway Sports Group kommer ofta till tals i olika supportergrupper. Till exempel huruvida de låter Jürgen Klopp köpa specifika spelare eller inte. 

Att Liverpool under Fenway Sports Groups ägo haft större intäkter än utgifter diskuteras flitigt och frågan om ”vilken klubb som säljer sin bästa spelare i januari?” ställs och inte sällan med följande kritik mot FSG.

Desto mindre diskuteras ägarnas långsiktiga plan att sätta oss i en trygg situation. De räntefria lånen som förhandlats, utbyggnaden och utvecklingen av Anfield och att det i ungdomsleden faktiskt börjar se riktigt fint ut. 

Summa summarum är att vi, hur gärna vi än ville att vi skulle lyft Premier League-pokalen för flera år sedan, befinner oss i en situation där vi återhämtar oss från en alldeles för lång period av dåliga beslut som varit kostsamma för klubben. 

Fenway Sports Group har varit tydliga med att de tänker jobba inom ramarna för Financial Fair-Play och hur inaktuell den idén än kan tyckas såhär 2018 så är det ett regelverk som finns där och som vi nog får vänja oss att ägarna kommer att följa. 

Det finns en plan

Det kommer betyda att lönebudgeten mer eller mindre räknas in i transferbudgeten vilket som följd också kommer att visa att vi går plus varje transferfönster. Jag läste så sent som igår att vi inte erbjuder tillräckligt bra kontrakt till spelare i en supportergrupp. Om vi både ska ha högre löner och fler spelare, så kommer inte det vara omöjligt för oss att inte gå plus varje transferfönster.

Med allt detta sagt är det förstås så att det sitter massor av pengar i banken som är till Jürgen Klopps förfogande att spendera precis hur han vill. Att klubben valt att inte panikvärva i januari tycker jag om någonting tyder på att det finns en plan och ett förtroende för den. 

Jürgen Klopp har flera gånger berättat att han mycket hellre köper spelare under sommarfönstret än i januari. Dessutom har vi en sommar framför oss då ett världsmästerskap ska spela vilket som vanligt kommer att introducera helt nya stjärnor och då är det om något gött att sitta inne på en miljard eller så.

Det finns så många saker jag vill diskutera kring Liverpool. Jag vill prata om att vi egentligen aldrig haft några bekymmer i backlinjen. Kunde Leicester vinna Premier League med Huth och Morgan ska vi kunna klara oss för att haka på i toppen med de spelare vi har i klubben. 

Jag vill också ha en konstruktiv diskussion om Jordan Hendersons roll framöver i klubben. Vår kapten sitter nu i en situation där han faktiskt får det tufft att passa in i spelet när nu Ox börjat leverera. 

Vad händer när Keita tar på sig nummer åtta? Jag vill också prata om våra målvakter och återuppväcka debatten som Brendan Rodgers rörde lite vid, nämligen att målvaktströjan blir psykologiskt jobbig för många, att den nästan är svår att ta på sig. Varför är det så och hur löser vi det? 

Men på något sätt fastnar vi alltid vid Fenway Sports Group. Vi fastnar vid att vi behöver backar.

Varje dag är en dag att känna stolthet över Liverpool av den enkla anledningen att om underhållning är det man vill ha, så är vi det mest underhållande laget i världens just nu mest underhållande liga. 

Dessutom är vi närmast ett alternativ till den fotboll som växer fram runt om i Europa, ett positivt alternativ. Det gör mig ledsen att många inte kan se det och istället vill bli som alla andra.

YNWA

Kalle Kovács

Inlagt av: