Resereportage från Porto

Ja, det var ju sådär det började när slutspelet lottades för lite drygt två månader sedan och bara timmar efter att lotten var dragen hade undertecknad bokat upp boende och flygbiljetter. Det var dags för en away day. För att sjunga fram Liverpool. För att skandera att vi, Liverpool Football Club, var tillbaka i den europeiska fotbollens finrum.

Jag har haft turen att göra liknande resor förut. Och varit bortskämd med häftiga supporterupplevelse på Anfield. Men ett slutspel i Champions League har jag aldrig upplevt live. Och så här, snart, 48 timmar senare kan jag konstatera att det är bland det häftigaste man någonsin kan uppleva som supporter.

I denna skildring får ni följa med från start till mål. Från ankomst till Porto till när Jürgen Klopp klev över mot fansen och satte armen i skyn. Porto-Liverpool. 0-5.

02.50 ringde klockan natten mot tisdag. 03.30 avgick bilen mot Kastrup. 04.30 var morgonölen i blodet och 06.00 var vi i luften på väg mot Amsterdam.

Direktflyg till Porto var inte att tala om från varken svenska eller danska flygplatser och ett pitstop i en av de europeiska flyghubbarna var helt enkelt bara att svälja ner.

Väl i Amsterdam synkade undertecknad och Joackim Lundberg, tidigare ett välkänt namn här som både nyhetsreporter och krönikör, upp med Daniel Forssell. Som ni också både sett här; och än idag framförallt hör återkommande i LFC Podden.

Daniel utgick från Göteborg innan våra vägar korsades i Amsterdam och vi kunde skåla i Heineken när planet mot Porto lyfte 08.45 från den holländska huvudstaden.

Redan här höjdes pulsen dessutom. Liverpoolsupportrar från Sverige, Norge, Danmark och Holland syntes överallt på flygplanet. Det var matchtröjor, halsdukar och ’Jürgenmeister’ t-shirts från innovativa holländare.

* Touch down i Porto!

Väl i Portugal möttes vi knappast av medelhavsvärme, men de tolv grader som termometern trots allt visade värmde upp i förhållande till minusgraderna man lämnat bakom sig på hemmaplan och även om regnet låg i luften fanns det inte mycket som kunde lämna smolk i en bägare här. Det var upplagt för fantastiska dagar i Portugals näst största stad.

Tisdagen spenderades åt att göra sig bekant med staden, provsmaka de första ”Superbockarna”, som det lokala ölet hette, och faktiskt även kultivera sig en aning genom att gå en guidad runda på Burmester – en vinkällare berömd för sin produktion av Portvin.

* Banners likt denna sprang man på i varenda hörn av stan!

Överallt i staden sprang man nu också på Scousers överallt. Torgen fylldes till bredden. Pubarna tills syret försvann. Porto var inte längre portugisiskt.

Kvällen spenderade vi på Cellar Sport Bar där Champions League-matcherna rullade i bakgrunden, men där uppvärmningen för vad som väntade 24 timmar senare var i fokus. Ölen flödade, sångerna ekade och, tro mig, känslan av att vi skulle kunna uträtta exakt vad som helst på Estadio Dragao började nu komma till en.

Det sjöngs om när vi vann den femte titeln i Istanbul, om gångerna vi besegrat Inter, Roma, Barcelona och Real Madrid. Om spelarna och ledarna som erövrade Europa under sina glansdagar i den röda tröjan och det är när man står i det där som man inser att det är just exakt i den här situationen Liverpool alltid ska vara.

Ute i Europa. Bland de allra största. Med oskrivna blad. Redo att klottra ner ny historia.

Jag tror att vi alla kan enas kring det där. Sen kan vi tycka olika om sättet att ta sig dit. Men Liverpools tid är nu. Och det är dags att vi på allvar växlar upp från detta och bygger vidare. Vi kan uträtta mirakel redan i år. Men det är oerhört viktigt att Fenway Sports Group och Liverpools ledning tar till sig av det som fansen fick smaka på i Porto. För det är exakt det där vår klubb, och vi som fans, förtjänar varje år.

Vi hade chansen att prata med massvis med Scousers och domen var densamma överallt. Det är upp till vår yttersta ledning att säkerställa att vi inte behöver vänta nio år på det här igen.

Matchdag.

Trött? Mjo. Lite seg? Äh. Och kunde regnet som smattrade mot sovrumsfönstret, med utsikt på Rio Douro och ståtliga Ponte Luiz I, förstöra den här morgonen? Knappast.

Det var dagen vi alla väntat på. Det var dagen då det som alla sjungit om igår skulle appliceras i 90 minuter fotboll och även de hemma i tv-sofforna, vare sig man supportar Barcelona, Manchester City eller Bayern München, skulle få reda på att det finns fler som vill vara med och leka i år.

Vi inledde dagen med en stadig frukost. Något sånär lurade av menyn, men till slut med bacon, ägg, toasts och allt som hör engelsk fotboll till innanför västen. Och öl, såklart.

Vi spenderade ett par timmar på en fantastisk restaurang nere vid floden och hann med att bli intervjuade av portugisisk TV och dricka de första ölen innan vi begav oss vidare och slöt upp med fler fans och mer sång.

* Joackim Lundberg intervjuad av portugisisk TV!

Det sjöngs såklart oerhört mycket om Mohamed Salah.

”If he’s good enough for you, he’s good enough for me. If he’s sitting in a Mosque, there’s where I want to be.”

Det pratas redan om honom som en Torres. En Suarez. En spelare som gör att Philippe Coutinho nästan redan är glömd.

Det som däremot är häftigt när man träffar Liverpoolfans i dessa former är att deras kärlek till forna spelare, som kanske i stunden lämnade under uppmärksammade former. En Fernando Torres är sannerligen förlåten. Hans sång sjöngs överallt. Luis Suarez likaså. Och jag tror vi kommer att sjunga om Philippe Coutinho vad det lider.

Liverpoolfansen verkar någonstans förstå dessa spelare. Och det är ganska kul med tanke på att fans hemma i Sverige kan sitta och påstå att de pissat på klubben… och dessa fans.

Många av de Liverpoolfans som reser Europa runt var med och gjorde detsamma på 70- & 80-talet. När Liverpool var bäst. Och de förstår faktiskt spelare som vill vidare. Som vill vara just bäst.

Deras fokus är snarare att säkerställa att klubben tar ett ansvar för att bygga en plattform där de bästa spelarna vill stanna. Och nu närmar vi oss nog det.

Vi fick under matchdagen chansen att prata med Melissa Reddy, som är en av de mest initierade journalisterna kring klubben idag, och hon pratade också om det här. Av vikten att sätta ett statement i Porto. Vad gäller både fansen – men såklart också spelarna på plan. Det här var Liverpools chans att någonstans kompensera för så många år av att inte riktigt hänga med hela vägen fram.

Föga anade hon nog, dock, vad vi skulle få se några timmar senare.

* Intervju med Melissa Reddy, LFC-korrespondent på GOAL.com och välinformerad kring allt vad som händer i klubben. Snacket kommer att komma ut via LFC Podden nästa vecka. 

Vi träffade också Oliver Bond, en så kallad ”In The Know”, som var först med att publicera nyheten om att Virgil Van Dijk var klar för Liverpool, bland annat, och med tanke på att det idag florerar uppgifter om huruvida Liverpool kommer att förstärka med en målvakt eller ej var det ganska passande att vi fick höra vad han hade att säga i den frågan. Med tanke på hans precision vid tidigare transfers…

Det här kommer man att kunna höra om i LFC Podden under nästa vecka.

Med bara några timmar kvar till match var det vid det här laget också som det verkligen växlades upp. Torget framför Hotel Intercontinental i centrala Porto var invaderat och i takt med att regnet tilltog rann ölet också ännu snabbare från kranarna.

En dryg timme innan match hade vi tagit oss vidare till Estadio Dragao. Arenan där Porto inte förlorat på hela säsongen. Arenan där de bara förlorat vid 4 av 17 möten med engelskt motstånd. Där hemmafansen knappast kunde ana vad som komma skulle.

* Estadio Dragao!

Matchen var ju i sig dessutom ganska jämn. Men vad spelar det för roll när Virgil Van Dijk är ett monster? När Trent Alexander Arnold spelar fotboll som om han vore 32 år och under hela sitt liv markerat yttrar av absolut världsklass i Champions League? Eller när Klopp vänt sig till sina industriarbetare på innermittfältet och får ut James Milners bästa insats på hela säsongen? Och framförallt så länge vi har Mohamed Salah, Roberto Firmino och Sadio Mané?

Kvällen kom ju till slut att tillhöra senegalesen och vikten av att faktiskt just han fick skina i det nobla sällskap han delar längst fram i detta sylvassa Liverpool-lag tror jag inte vi ska förringa.

Jürgen Klopp har pratat om att det är slutroterat och att han i mångt och mycket kommer använda samma lag i säsongsepilogen. Vi har minst tolv matcher kvar. Om allt vill sig väl har vi 17. 

Och det handlar bara om att behålla foten på gasen.

Jag stod sannerligen med gåshud när hymnen basunerades ut inför match och vad det led kom de mest att bli en känsloexplosion av fullständig chock och förvirring i takt med att Liverpool gick iväg till 1-0, 2-0... och hela vägen till 5.

Det dansades, det vrålades, det kramades. Och där var tårar på sina håll. Fotbollseuropa, här har ni Liverpool.

Att samla ihop sig efter en match som den vi kom att uppleva är lite väl mycket att begära. När vi fick ut från arenan fick man nypa sig i armen för att kontrollera om den verkligen ägt rum.

De sista scenerna av att Sadio Mané lyfter upp matchbollen och Jürgen Klopp kommer bort och sätter näven i luften framför de influgna fansen kommer att leva med en länge. Och jag är övertygad om att spelarna minst lika mycket som fansen fick mersmak av det som uträttades på Dragao.

* Sadio Mané - matchens man!

Hemmamatchen ska såklart spelas, men jag vågar påstå att det är en transportsträcka, och när nästa lottning väntar den 16 mars kommer inget lag i hela Europa vilja ställas mot oss. Vi kommer att vara i potten bland de åtta främsta. Bland de största och bästa. Och ingen kommer att vilja möta oss.

Resan till Porto var fotbollsmässigt en av de bästa jag någonsin gjort. Och förhoppningsvis så kan jag om några år titta tillbaka och konstatera att den för Liverpools del dock bara var det första lilla steget mot något så oerhört mycket större. 

Uppdatering!

Podavsnittet som spelades in på plats i Porto, med bl.a. intervjuer med Melissa Reddy, Oliver Bond och influgna Scousers finns nu ute på vår Premiumplattform, PodMe.com. Det är gratis att signa upp och testa i en (1) månad, helt utan bindningstid. Vill man därefter fortsätta (och få tillgång till 2-4 exklusiva avsnitt varje månad) kostar det blygsamma 19 kr/månad. 

Men signa upp gratis idag och prova och se vad ni tycker. Utöver resereportaget från Porto hittar ni även en lång intervju med Tobias Hysén och ett härligt snack med The Anfield Wrap.

Länk till avsnittet: podme.com/view/127516