– Mål och mening i vår färd

Bild till nyheten – Mål och mening i vår färd
Att vara Liverpoolsupporter, vet alla här, är en utmaning nästan varje dag. Speciellt kanske för ”oss” som tillhör den yngre (nåja, man önskar) generationen. Men som framförallt kanske förbrödras över de facto att titeltorkan till viss del legat som en skamfläck över oss under många år.

Jag fyllde själv 30 år i vintras, bara några dagar innan Liverpool derbyspelade 1-1 mot Everton med Dominic Solanke på topp och jag själv stod på Anfield och frös. Vi följde sen upp den där poängen med att kryssa mot West Bromwich också. Där och då var det, precis som så ofta, lätt att ställa sig en del frågor.

”Kommer detta Liverpool någonsin att vinna någonting?”, var en av dem.

Jag har såklart inte svaret på det än, men det jag vet är att vi är 180 minuter från att återigen spela Champions League-final och oavsett om så blir fallet eller ej, så har vi med buller och brak sparkat upp dörren till den europeiska toppfotbollens finrum igen – och här och nu känns det som en förbannat bra start.

Jag var knappast med på varken 70- eller 80-talet när Liverpool var ett monster som svepte över Europa. Jag var kvar i blöjan senast vi vann ett ligaguld – och med undantag för den magiska kvällen i Istanbul är det bara att konstatera att dråpslagen, förlusterna och fallen på målsnörena varit klart fler än dess positiva motsatser.

Med enkel matematik borde de således vara ett rent helvete att vara Liverpoolsupporter, tänker den objektive.

Jag hade inte bytt det mot något i världen, tänker vi andra.

För tro mig. Vi delar ofta åsikter här. Vi skriker högt och vi vädrar kritik. Men vi står där ändå vecka efter vecka på matchdagen och sjunger för vårt lag.

Vi köper matchtröjan till våra barn och barnbarn så snart de föds. Vi går man ur huse för att samlas på pubar och storträffar över hela landet. Vi öppnar mobilen för att läsa om juniorlagets resultat så snart vi vaknat och vi skramlar ihop varenda krona vi surt förvärvat för att kanske ha råd att göra drömresan till Anfield. Och vi gör det oavsett om vi torskar mot Plymouth eller ej.

Med det sagt ska vi som Liverpoolsupportrar inte underminera vikten av att vinna. Den kvarstår – för vår klubb. Och som en bonus till oss fans. Vi ska ställa kraven och vi ska skrika högt. Men at the end of the day, bör alla veta att vi alltid står kvar. Oavsett.

Liverpool möter nu Roma i ett dubbelmöte för att utse ett av de två finallagen som kommer att göra upp i Kiev den 26 maj. 50% chans. 50% risk. 100% fantastiskt.

Det är tio år sedan sist det begav sig på den här nivån och efter flera fantastiska insatser mot Chelsea i Europaspelet tidigare, blev det respass i semifinalen 2008 sedan John Arne Riise satt upp en boll i eget nät bakom Pepe Reina i den första matchen på Anfield.

Det betydde 1-1 och efter att returen serverade samma resultat efter 90 minuter kom det att avgöras i förlängning, där mål av Didier Drogba och Frank Lampard skickade Chelsea till Moskva, trots ett tröstmål av Ryan Babel.

Bara att Liverpool är tillbaka på denna scen gör mig varm i själen. Det är också en resa hit som jag kan känna mig delaktig i på ett annat sätt än de resor laget gjorde fram till guldet 2005, finalen 2007 eller, som nämnt, semifinalen 2008.

Tommy Svensson pratade ju om att det är resan som gör mödan värd. Och som fotbollssupporter blir det inte mer sant än så. Det är sångerna vi sjunger längs vägen, vännerna vi skapar för livet. Minnena som aldrig försvinner.

Vi är absolut inte framme vid målet. Och allt annat än att tro, be, hoppas och våga drömma om en Jordan Henderson som lyfter en Champions League-pokal om en dryg månad vore att förminska hur stora vi faktiskt är. Hur bra vår defensiv blivit sedan van Dijk kom in, hur många mil vårt mittfält är berett att springa, hur många uppspel Firmino kommer att bryta och framförallt hur många mål Mohamed Salah kan göra.

Liverpool är i semifinal av Europas finaste fotbollsturnering och vi är där för att vi förtjänar det. Laget. Och fansen. Vi. Tillsammans.

Så för att också citera Tommy Svensson och Karin Boye.

Nog finns det mål och mening i vår färd. 


17 kommentarer

  • Annons
  • Annons
  • Annons
  • Annons
  • Annons
  • Annons
Stöd våra sponsorer