Kulthjälten Kennedy minns -81

Det mest anmärkningsvärda med Alan Kennedy är att han under alla år i Liverpooltröjan (1978-85) kämpade med existentiella tvivel. 

Han tyckte liksom aldrig att han var tillräckligt bra.

Vänsterbacken med smeknamnet "Barney Rubble" (efter karaktären i Familjen Flinta på grund av sina uppdragna axlar) hade fjärilar i magen inför att möta Real Madrid i Europacupfinalen i Paris 1981.

– Jag var rätt annorlunda jämfört med de andra Liverpoolspelarna, säger han i en intervju med Daily Mail inför lördagens Champions League-final mot just Real.

– Jag vet inte ens varför Liverpool köpte mig. Jag tyckte alltid att det var svårt att slå dom där lilla tippy-tappy-passningarna.

Kennedy syftar förstås på Liverpools berömda pass-and-move-filosofi som skördade så enorma framgångar på 70- och 80-talen. 

They shot the wrong Kennedy!

Hans minst sagt darriga debutmatch mot Queens Park Rangers 1978 fick managern Bob Paisley att utbrista: "They shot the wrong bloody Kennedy!"

Vid minst tre tillfällen under en träning bad lagkamraten Graeme Souness att Alan skulle slå korta pass och fick till svar: "Sorry Graeme, jag såg dig inte". 

Varvid Souness svarade med att klappa till Kennedy rakt i ansiktet med baksidan av armen: "Ser du mig nu?"

– Jag brottades alltid med känslan av att Graeme inte tyckte att jag dög. De korta passningarna? Det kom sig aldrig naturligt för mig.

Men Alan Kennedy bet ihop. Och han levererade.

Faktum är att Alan gjorde merparten av sina Liverpoolmål under den sista kvarten. Han var också den i laget som sprang och sprang och sprang tills domaren blåste i pipan.

Den där majdagen på Parc de Princes för 37 år sedan plågades 26-årige Alan Kennedy svårt av den brutna vrist som han ådragit sig i den första semifinalmatchen mot Bayern München.

Den hade förvisso precis läkt ihop – och han var tvungen att spela med hjälp av ett stödbandage kring foten. Truppen hade drabbats av ett flertal skador inför finalen. 

Real Madrid kände sig segervissa mot ett skadeskjutet och ålderstiget Liverpoollag.

Märklig uppladdning

– Men det var inte de enda problemen inför den här matchen, förklarar Alan.

Planen – antagligen den värsta Liverpool spelat på under de framgångsrika åren i Europa 1977-84 – var det största problemet.

– Ärligt talat, den var fullständig katastrof. Gräset var inte ens klippt, minns Kennedy.

När spelarna inspekterade gräset före kick off upptäckte kaptenen Phil Thompson att linjerna var målade med ett ämne som numera är bannlyst på grund av att det gav brännskador vid hudkontakt.

Sedan var det utrustningsproblem. Adidas personal krävde att de tre karaktäristiska ränderna på spelarnas fotbollsskor måste synas till varje pris.

– Så Ronnie (Moran) tvingades gå runt i omklädningsrummet och måla svarta streck på alla skor.

Samtidigt krävde UEFA att Umbro-loggan måste döljas för tv-publiken, så Moran tvingades även maskera varenda tröja och byxa med tejpremsor. 

– Vi var långt ifrån glada. Det var otroligt störande. Bob och Ronnie var rejält förbannade.

Det var till och med något skumt med lagets chartrade Aer Lingus-plan från Liverpools Speke Airport till Paris, där Kennedy satt vid ett bord och spelade kort med Alan Hansen, David Johnson och Terry McDermott.

– Det skumpade rejält under hela resan. Jag var bara glad att vi kunde landa så att jag kunde få sätta fötterna på stadig mark igen.

Cunningham

Laurie Cunningham, den 25-årige yttern som Madrid hade köpt från West Bromwich två år tidigare, var dock den som vållade honom mest oro.

– Jag hatade att möta honom när han spelade för West Brom. Han var helt oberäknelig och kunde passera dig både på in– och utsidan. Men när han flyttade till Spanien gjordes han om till vänsterytter, så jag hoppades jag i det längsta att han skulle spela på Phil Neals kant och inte min. Men så blev det inte.

– Jag minns att jag hoppade in i honom några gånger. Ronnie Moran måste ha stått 100 meter därifrån, men jag kunde fortfarande höra honom: 'Don´t dive in. Don´t dive in¨.

Första halvleken var en riktigt blek historia. Laget skapade faktiskt bara en vettig chans och det var när Alan Kennedy drog iväg ett skott från 30 meter med högerfoten som den 21-årige målvakten Agustin Rodriguez Santiago tippade över ribban.

– Jag gillade att prova från distans. Om jag kunde träffa målet ökade mitt självförtroende.

– Jag sa alltid till mig själv att det här kan vara min sista match eller min sista passning. Jag kan bli såld. Så jag försökte få saker och ting att hända. 

I pausen och vid ställningen 0-0 var Kennedy orolig. Paisley hade sagt åt honom att stå upp i duellerna med Cunningham. Han räknade med att få en utskällning. 

Men allt Paisley sa var att laget inte flyttade upp tillräckligt högt, vilket skapade för stora ytor mellan försvaret och mittfältet.

Firma Kennedy

Liverpool tvingades kämpa hårt i andra halvlek för att stå emot spanjorerna. Reals vänsterback Jose Antonio Camacho missade kvällens bästa chans mot Ray Clemence och anfallaren Juanito orsakade en del farligheter.

Så utsikterna var inte alltför goda när namnen Ray Kennedy tog ett inkast från vänsterkanten och funderade som bäst på till vem han skulle kasta. Då visade matchklockan på 81 minuter.

Entré, Alan Kennedy!

Vänsterbacken joggade förbi den ungerske domaren Palotai för att komma inom räckhåll till bollen och passerade även mittfältaren Vicente del Bosque på vägen. 

– Jag skrek inte för jag hoppades att ingen skulle upptäcka min löpning. Jag tajmade den väl och Ray kastade bollen så perfekt att jag inte kunde misslyckas med att ta ner den på bröstet.

Plötsligt kunde Kennedy avancera fram i vänstra flygeln av Madrids straffområde med bollen studsande på behaglig höjd. Försvararen Garcia rusade till attack och sparkade i luften.

– Om han hade träffat mig så hade både jag och bollen flugit ur stadion.

Åratal senare sa Garcia till Kennedy: "Jag kunde ha plockat dig där, men jag lät bli". Alan är inte så säker.

– Jag kände att han sparkade mig. Men Bob Paisley var alltid tydlig mot oss när det gällde straffsituationer. "Stå på fötterna! Du är klen om du ramlar. Du är klen."

Så Kennedy avancerade vidare, touchade bollen en andra gång med låret och hade sedan ett beslut att fatta:

– I ena ögonvrån kunde jag skymta David Johnson i straffområdet. Han skrek, men han var inte riktigt nära. Och Kenny Dalglish, som du alltid försökte spela till, var utanför bilden. Det berodde på att han inte var helt frisk den kvällen.

– Så jag tänkte; "Kom igen, ta chansen! Om det misslyckas så kommer jag ändå att få en utskällning, precis som jag alltid får."

– Målvakten visade mig lite yta till höger om honom. Han täckte sina vinklar, men han visade mig tillräckligt. Jag sköt fyra skott i finalen, fler än någon annan spelare. Jag visste att om jag bara kunde få till en ren träff...

– Jag trodde inte att bollen skulle gå in så nära stolpen. Jag blev förvånad över att han ens gav mig chansen att skjuta mot målet. Jag var förvånad över att jag ens träffade målet! 

Visselpipan

När han sprang iväg bakom målet, förföljd av jublande lagkamrater, infann sig plötsligt ett annat tvivel:

– Jag tyckte att jag hörde en visselpipa. Men... jag hörde ingen visselpipa. Det var bara i min fantasi.

Det var först när en massa rödtröjade kompisar jagade honom som han kunde vara helt säker på att det var mål och i rena glädjen rusade han mot fansen i ett av klubbens mest ikoniska firanden någonsin.

Citaten från BBC:s matchkommentator Barry Davies har blivit en klassiker:

"Alan Kennedy", proklamerade den oefterhärmlige Davies. "The unlikley man again!"

Kommentatorn syftade förstås på att vänsterbacken Kennedy hade gjort Liverpools övertidsmål i Ligacupfinalen mot West Ham på Wembley bara två månader tidigare.  

På plats i Kiev

1-0-målet mot Real Madrid i Paris säkrade Liverpools tredje Europacuptitel inom loppet av fem år. Men det gav inte Alan Kennedy, idag 63 år, några fantastiska rikedomar.

Han åker till Kiev för att se lördagens final mot Real Madrid och betalar £140 ur egen ficka. Kostnaden för matchbiljett plus sittplats på flyget reduceras av att han kommer att dela med sig av sina minnen från 1981 och andra stora ögonblick ute i Europa.

Det kan verka lite beklämmande att en man som bidragit så enormt till Liverpools berömda historia i Europa inte får åka till Ukraina på klubbens bekostnad.

Men Alan Kennedy är inte den som klagar.

När Daily Mails utsända går med honom runt arenan för att ta några foton, säger han:

– Arenan är förändrad men minnena försvinner aldrig.

– Målet i Paris är det jag alltid får frågor om. Allt skedde på ett ögonblick och jag tror inte att jag fattade då vad det alltid skulle komma att få för betydelse.

– Vilken natt det var! Det är något jag alltid kommer att ha med mig, något otroligt att bära med sig genom livet.

NOTERBART: Tre år senare, i maj 1984, sköt Alan Kennedy den avgörande straffen som säkrade Liverpools fjärde Europacuptitel i Rom mot Nisse Liedholms AS Roma. Snacka om The Unlikley Man!

ALAN KENNEDYS TITLAR

Ligavinnare: 1978/79, 1979/80, 1981/82, 1982/83, 1983/84

Europacupen: 1981, 1984

Ligacupen: 1981, 1982, 1983, 1984

Charity Shield: 1979, 1980, 1982

359 matcher och 20 mål 1978-1985. 2 A-landskamper för England