Himmel och Helvete

Om Liverpool lyckas fälla favorittippade mästarna Real Madrid i Kiev på lördag kväll tar klubben hem sin sjätte titel i den finaste av turneringar.

Bara AC Milan (7) och Real Madrid (12) är bättre.

Detta blir alltså den åttonde finalen och här nedan följer en resumé:

ATEN 2007: Liverpool – AC Milan 1-2

Två år efter den största natten i klubbens historia lyckades italienarna ta revansch, efter konstens alla regler. "The Reds" styrde spelet, men Milan gjorde målen.

Andrea Pirlos frispark styrdes in av Filippo Inzaghi och när han "Pippo" sedan kom helt fri och rundade Pepe Reina i andra halvlek var drömmen över.

Dirk Kuyts nickmål i slutskedet var en klen tröst.

Liverpools startelva: Reina, Finnan, Carragher, Agger, Riise, Pennant, Mascherano, Alonso, Gerrard, Zenden, Kuyt

ISTANBUL 2005: Liverpool – AC Milan 3-3 – 3-2 efter straffar

Natten ingen av oss – som var med – någonsin glömmer.

Ännu i dessa dagar är det snudd på ofattbart att "The Reds" lyckades vända och vinna mot detta stjärnspäckade Milan-lag, med världsstjärnor på varje position.

Att återuppväckas från dom döda (0-3 i paus) var inget annat än ett mirakel. Efter sex sagolika minuter i andra halvlek stod det plötsligt 3-3 efter mål av Steven Gerrard, Vladimir Smicer och Xabi Alonso, som prickade in sin egen strafftur.

Det som återstod var att Jerzy Dudek skulle bli straffhjälte, då polacken räddade Andriy Shevchenkos straff och vilda glädjescener bröt ut på Atatürk Stadium.

Titel nummer 5 var bärgad.

Liverpoos startelva: Dudek, Finnan, Carragher, Hyypia, Traore, Garcia, Alonso, Gerrard, Riise, Kewell, Cisse.

BRYSSEL 1985: Liverpool – Juventus 0-1

Nattsvart dag i klubbens historia. Supporterbråk på Heysel Stadium några timmar innan avspark medförde att en läktare rasade samman och 39 Juventussupporters miste livet och ytterligare 600 skadades. 

En kväll som lovade så mycket slutade i fruktansvärda scener.

Finalen spelades likafullt och avgjordes på en tveksamt dömd straff i andra halvlek som Michel Platini förrättade. När Ronnie Whelan revs ner i straffområdet i slutminuterna vågade inte domaren sätta pipan för munnen.

Men inte en människa brydde sig om fotboll den här kvällen. Liverpool straffades hårt med sex års avstängning i Europa, trots ett i stort sett exemplariskt uppförande under 20 år. 

UEFA, som utsåg den mer eller mindre fallfärdiga finalarenan med sin bristfälliga säkerhet (hönsnät skilde fansen åt, se bilden ovan) gick som vanligt fria.

Liverpools startelva: Grobbelaar, Neal, Lawrenson, Hansen, Beglin, Nicol, Whelan, Wark, Walsh, Dalglish, Rush.

ROM 1984: Liverpool – Roma 1-1 – 4-2 efter straffar

Matchen som för alltid kommer att vara ihågkommen för Bruce Grobbelaars "spagettiben" i straffsparksavgörandet.

Liverpool tog sig till Roms olympiska arena för att möta AS Roma under ledning av svenske Nisse Liedholm och med svensk domartrio ledda av Erik Fredriksson. 

The Giallorossi hade alltså hemmaplan i finalen, ännu ett i den långa raden av korkade beslut av UEFA.

Det var dessutom en fientlig stämning innan finalen, då både fans och spelarbuss attackerades av italienska huliganer. En ung Liverpoolssupporter knivhöggs till döds.

Phil Neal och Robero Pruzzo gjorde var sitt mål och efter en massa huffande och puffande gick finalen till straffsparksavgörande.

Grobbelaars psykningar på linjen – de berömda spagettibenen – fick etablerade stjärnor som Bruno Conti och Francesco Graziani att darra och missa.

Fram klev till sist vänsterbacken Alan Kennedy och placerade in den avgörande straffen som gav klubben sin fjärde Europacup-titel.

Liverpools startelva: Grobbelaar, Neal, Lawrenson, Hansen, Kennedy, Johnston, Lee, Souness, Whelan, Dalglish, Rush.

PARIS 1981: Liverpool – Real Madrid 1-0 

De två giganterna möttes på Parc des Princes. Ett riktigt sömnpiller till match som fick ett osannolikt avslut.

När endast åtta minuter återstod tog Alan Kennedy ned ett inkast från namnen Ray och lyckades tråckla sig in i straffområdet där han avlossade segermålet vid keepern Agustin Rodriguez närmaste stolpe.

Kennedy var långt ifrån någon stor spelare men segerskottet i Paris – tillsammans med den avgörande straffen i Rom för tre år senare – har gett honom legendstatus. 

Bob Paisleys tredje titel, som fortfarande är oöverträffat av någon manager. 

En lustig detalj i sammanhanget är att Bob var bekant med Alan Kennedys mamma och brukade handla fish & and chips av henne i hemstaden Hetton-le-Hole i nordvästra England.

Denna Europacup-final för 37 år sedan är också senaste gången som Real Madrid stått på den förlorande sidan. 

Vi ber en bön för att historien upprepar sig lördag den 26 maj.

Liverpools startelva: Clemence, Neal, Thompson, Hansen, Kennedy, Lee, McDermott Souness, Kennedy, Dalglish, Johnson.

LONDON 1978: Liverpool – Club Brügge 1-0

När superstjärnan Kevin Keegan försvann till Hamburg 1977 infann sig lite desperation bland fansen. 

Men in kom skotten Kenny Dalglish från Celtic och snart var allt glömt. 

På sitt alldeles egna fantastiska sätt visade Dalglish omgående hur speciell han var, då han avslutade sin första säsong i Liverpooltröjan med att läckert chippa in segermålet på Wembley.

Firandet – då "King Kenny" hoppade över reklamskyltarna och rusade mot fansen – har blivit en klassiker.

Liverpool lyckades försvara titeln från Rom. Bob Paisleys andra raka.

Liverpools startelva: Clemence, Neal, Thompson, Hansen, Hughes, Case, McDermott, Souness, Kennedy, Dalglish, Fairclough.

ROM 1977: Liverpool – Borussia Mönchengladbach 3-1

Finalen var en stor sak för klubben, som för första gången hade chansen att vinna den finaste av turneringar. 

Till råga på allt hade man på ett mycket snöpligt sätt förlorat FA-cupfinalen mot Man United på Wembley bara fyra dagar tidigare.

Men den här varma majnatten i den eviga staden tillhörde Liverpool Football Club, uppbackade av drygt 23 000 tillresta fans.

Terry McDermott öppnade målskyttet, men dansken Allan Simonsen kvitterade.

Då klev han fram – "The Anfield Iron". Veteranen Tommy Smith mötte Steve Heighways vänsterhörna perfekt med pannan som seglade in krysset. 

I slutminuterna fastställde Phil Neal siffrorna på straff till 3-1 sedan Kevin Keegan blivit neddragen av Bertie Vogts i sin allra sista match för klubben.

Fantastiska glädjescener utbröt. Liverpools dröm om att erövra Europa hade blivit verklighet.

"Förra gången jag var här i Rom satt jag i en stridsvagn och befriade staden. Vi slog tyskarna den gången också", konstaterade managern Bob Paisley.

Liverpools startelva: Clemence, Neal, Smith, Hughes, Jones, Callaghan, Case, McDermott, Kennedy, Heighway, Keegan.