– Ett tecken i tiden

Okej då, Liverpool gjorde faktiskt något till sist. Danny Ings blev klar för Southampton på lån (med förutsättning att han köps loss för £20 miljoner nästa sommar) och även om vi nu kan fortsätta sälja till utländska klubbar månaden ut får gårdagens lugn såklart främst ses som en stor seger för Sportchef Michael Edwards. Och någonstans får Danny Ings ses som symbolen på den nya tid Liverpool Football Club lever i. 

Den illerarbetande anfallstalangen hämtades in under sommaren 2015 i en total nybyggnation av Liverpools anfallsspel, där han skulle bli ”the little guy” bredvid ”the big guy” - i Christian Benteke - och Roberto Firmino var någonstans där emellan. Han var det oskrivna bladet bland dessa Premier League-beprövade herrar.

För ett lag som bara ett år tidigare haft Luis Suarez - som i sin tur ersatt Fernando Torres – var det sannerligen nya tider på Merseyside och att det faktiskt bara är tre år sedan gör faktiskt att man får nypa sig lite i armen när man nu ser Premier League-tips efter Premier League-tips innehålla Liverpool som främste (och i viss mån ende) utmanare till Manchester City. Vi har sannerligen kommit en bit på vägen.

Säsongen 2015/2016 kom knappast ut startblocken med klang och jubel. Visst slog vi Stoke och Bournemouth i de två första matcherna, men därefter var det både förlust mot West Ham, med hela 3-0, på hemmaplan innan Manchester United spelade oss av banan på Old Trafford och vi med nöd och näppe fick 1-1 mot Norwich respektive Everton. Med just Danny Ings som målskytt i båda bataljerna. 

I det djupa mörker som formades runt Brendan Rodgers var faktiskt Danny Ings en ljuspunkt och jag tror inte bara det är för att vara the nice guy som Jürgen Klopp konstaterar att Danny var en av spelarna han verkligen såg fram emot att coacha när han anlände till Liverpool. Han hade spring i benen, en näsa för mål och var formbar för vilken typ av coaching som helst. Men under Jürgen Klopps första träning kom så den första av alla de knäskador som kom att göra hans tre år i Liverpool till världens mest segdragna rehabiliteringsprocess mer än något annat. Och det är svårt att inte känna med Danny Ings över just det faktum.

Samtidigt vill jag tro att det inte spelat någon roll. Jag är övertygad om att hans grundkapacitet och den högsta nivå han, skadefri, kunnat uppnå under Jürgen Klopp ändå inte varit tillräcklig.

Vi är laget med Mohamed Salah, Roberto Firmino, Daniel Sturridge och Sadio Mané längst fram. Vi är inte laget med plats för Danny Ings.

Det är därför jag någonstans ser det som ett tecken i tiden att våra vägar nu skiljs åt. Han kom till ett lag som skulle återhämta sig från en säsongslång baksmälla ett år efter att man utmanat om ligatiteln, men lämnar nu ett lag som på allvar är beredda att ta upp den striden igen.

Vi ser det med många spelare som hämtades i den perioden. Många som redan lämnat. Men många som också inte längre står längst fram i ledet. En Adam Lallana till exempel. Då, en spelare vi skulle bygga laget kring. Idag, en spelare som vid sporadiska tillfällen kommer att få starta och annars mest ägna sig åt uppvärmning under matcher.

Det är ett tecken om något på hur långt vi kommit. De som för tre år sedan var våra nyckelspelare är till största del idag avbytare eller sålda. Vi har förstärkt med världsklasspelare rakt igenom och under en sommar där målvakten uppgraderats med det mångdubbla och mittfältet fått en ny dimension i både det defensiva och offensiva kan vi konstatera att Liverpool faktiskt går in som främsta titelutmanare till Manchester City.

Samtidigt ska vi minnas att detta City var 25 poäng framför oss i fjol. Tjugofuckingfem. Vi kan göra en kanonsäsong och förbättra oss med 15 poäng. Då behöver vi fortfarande att City tappar tio…

Det är varken omöjligt eller ogörbart. Men det ska till ett mindre mirakel.

Men just idag, med en transfersommar bakom oss som ritat om kartan av Liverpools plats i den engelska fotbollshierarkin, konstaterar jag bara vilken enorm resa vi redan gjort. Och att jag aldrig förr varit benägen att betala så mycket för en biljett som nu – för att få hänga med på resten av resan!