– Det är nu vi ska vinna ligan

Bild till nyheten –  Det är nu vi ska vinna ligan
​I den 23:e omgången ifjol var vi laget som satte stopp för Manchester Citys förlustfria inledning av Premier League. Samtidigt var vi ändå 15 poäng bakom laget som skulle gå vidare och bli historiska mästare. Jag tycker det är värt att ha med sig idag, när vi nu fick vår förlustfria svit bruten i den 21:a omgången av samma lag. Men fortfarande leder ligan med fyra poäng.

Under alla mina år som supporter (född -87) har jag aldrig varit med om så positiva vindar som de som vint kring Liverpool de senaste veckorna. Folks genuina tro på ett så efterlängtat ligaguld har verkligen väckts och jag hör om folk som bokar hotell, flyg och i panik letar matchbiljetter till när säsongen ska avgöras i mitten av maj. Och jag förstår det. 

Det Liverpool har uträttat hela säsongen har verkligen varit fantastiskt och med rätta ingjutit detta hopp. Men om någon plötsligt sitter och reviderar de där drömmarna för att vi råkade förlora mot Manchester City på bortaplan vet jag ärligt talat inte hur ni tänkt. Vi är fortfarande fyra poäng före. Vi har sex ner till Tottenham och vi har avverkat säsongens tuffaste match. Nu handlar det om 17 cupfinaler där vi har oss själva som enda motståndare. Det är nu ligan ska vinnas. Det var verkligen inte ikväll.

För att trots allt hämta fotfäste i kvällens match tycker jag de stora intrycken från kvällen var två lag, med tränare som känner varandra utan som innan, med oerhörd respekt för varandra. Liverpool något försiktigare – men också bättre organiserat – inledningsvis. Och ett City som letade efter sina två Silvor utan att riktigt hitta fram i någon yta alls att hota i.

Alla som såg de första 45 minuterna kan nog också skriva under på att man med rätta kan få prata om marginaler. Manés miss. Citys kalabalik. 1,12 centimeter på fel sida. Ja. Vad fan ska man egentligen säga?

I en match där lag så taktiskt drillat tar ut varandra handlar det om att – i defensiven – inte falla ur sin ram och att i offensiven göra det exakt motsatta. Tyvärr tycker jag att vårt mittfält gav lite väl få möjligheter för fronttrion att jobba med bollar som faktiskt var värda namnet och utöver när vi växelspelar igenom på ryskt hockeymanér och friställer Mané så kommer vi egentligen aldrig rättvända med fart på allvar i första.

En som däremot alltid tycks vara rättvänd – hur felvänd hans kropp än må vara – mot Liverpool är Sergio Aguero. Enligt mig den bästa ”nian” i hela världen. Kom med era Kanes och Icardis. Sergio Kun Aguero är bäst av alla och dessutom har han en förbannad förmåga att vara bäst när det gäller också. Han är den spelare med överlägset flest mål i Premier League-matcher mellan Topp 6-lagen över de senaste åren och han är ett notoriskt Liverpoolspöke. Och hans mål idag? Ja, det är sånt som går utanför spelets regler, ramar och som bara måste applåderas.

Och på andra sidan så hade Salah inte sin sån dag idag. Och tyvärr inte Mané eller Firmino heller. Trots den enes stolpträff och den andres mål.

Vi kan såklart prata om flera taktiska aspekter och även individuella prestationer (Dejan Lovrens sista tjugo hade kunnat få sig en doktorsavhandling i hjärnsläpp) men jag tror – och hoppas – att Klopp, likt jag nu hoppas att ni med mig, väljer att faktiskt inte gräva ner sig allt för mycket i de detaljerna.

Idag mötte vi ett av världens bästa lag. Det kommer vi inte att göra igen i Premier League. Om åtta dagar möter vi Brighton. Och därefter Crystal Palace. Det handlar alltså på inget sätt om att uppfinna nya hjul för att vi förlorade ikväll. Det handlar bara om att putsa upp samma gamla vanliga och köra igen.

Med det sagt så tror jag Klopp, likt oss, såg att behovet av att få tillbaka Joe Gomez är stort (för att denna typ av match kommer liksom var femte gång från Lovren) och när vi nu spelat den här monstermatchen kan han en gång för alla skrota det trötta mittfältet med Henderson, Milner och Wijnaldum som tre alibispelande musketörer. 

När matchen kommer till dem, som mot Napoli hemma, när flödet hela tiden finns där och det är 50/50-situationer, bolltapp, studsar, fart och riktningsförändringar har deras löpvilja, lungor och hjärta en fantastisk roll att fylla. Men idag, i ett stillastående triangelförsvar precis bakom mittplan, där den viktigaste rollen utöver att zona ytor var att agera trygga bollstationer och sylvassa omställningsspel var de alldeles för slätstrukna och gjorde jobbet för Fernandinho alldeles lekande lätt. På riktigt tror jag han kunnat spela bort alla tre så som formtopparna lös med sin frånvaro just ikväll.

Vi blev ett bättre lag med Fabinho på plan och vi har över de senaste månaderna också sett hur viktig en Xherdan Shaqiri blivit för oss i länkspelet mellan mittfält och anfall. Från och med nu kan jag inte se i vilka matcher Klopp skulle föredra några andra än dem från start i ligaspelet.

Vi leder alltså fortfarande Premier League med fyra poäng och det är 17 matcher kvar att spela. Vi har förlorat en på 21 och kryssat i tre. Vi har ett snitt på 2,57 poäng (och då är det Arsenal och City, alltså svårare än snittet, vi mött två gånger nu) vilket skulle ge oss en totalsumma på uppåt 98 poäng om vi fortsätter i samma takt. Ska City slå det, måste de troligen vinna alla sina matcher. Ska Tottenham komma ikapp får de uppfinna en extra match. Och i den där mixen ska de bland annat möta varandra.

Jag försöker absolut inte vifta bort den tilltajtade tabelltoppen på något sätt, men jag förundras samtidigt över de där ute som tog för givet att vi skulle vinna idag och jogga mot en titel i triumferande takt. Sådär funkar det liksom inte.

Däremot har vi fortfarande alla jävla möjligheter i världen att ta hem vår efterlängtade Premier League-pokal och om någon inför säsongen erbjudit mig en tabelledning, med fyra poängs marginal, efter 21 spelade omgångar kan jag lova er att jag betalat förbaskat dyrt för den. Nu plötsligt har vi den gratis framför våra fötter och det vore oförskämt om vi plötsligt ifrågasatte laget som skapat drömmen vi alla nu lever.

På måndag i FA Cupen kan vi ställa Bill Shankly-statyn, två halvdruckna pints, This Is Anfield-skylten och ett par Beatlesplattor på planen istället för att slösa någon spelare. Jag bekommer mig något alldeles extraordinärt lite om den där turneringen och hoppas på allvar att vi kliver rakt ur den innan matchandet ens hinner komma igång.

Fullt fokus ska nu läggas på ligan och att samla kraft inför varje vecka och göra exakt det vi gjort hela säsongen. Vinna de matcherna vi förväntas vinna. Och därmed vinna ligan i maj. 


25 kommentarer

  • Annons
  • Annons
  • Annons
  • Annons
  • Annons
  • Annons
Stöd våra sponsorer