– ​88 skäl att fira

Det sista jag någonsin kommer att göra som supporter är att diktera villkoren för hur en annan supporter ska hantera sina känslor i såväl medgång som motgång. Jag har själv låtit topplock fara och jag har målat fan på väggen när det i min världsbild varit kris i Liverpool. Jag har skrikit på ägare hit och tränare dit. Jag har klagat på spelsystem, spelare och val av lagkaptener. Jag har haft en ögonbindel tjockare än kinesiska muren för att kunna skönja lärkornas sång bortom den gyllene skyn och jag har svurit och förbannats över att Liverpool nog aldrig kommer att vinna ett skit igen. Och jag kan bara konstatera att det är sånt där som supporterskap gör med oss.

Därför förstår jag också de som kanske inte fullt ut kan njuta av den här säsongen. Hur surt skulle det inte vara om vi slutar tvåa på 97 poäng och missar att lyfta Champions League-pokalen i Madrid, trots ännu en fin, fin chans till final för Jürgen Klopp? Skitsurt, såklart. Men vafan. Det är väl resan som gör mödan värd, som Karin Boye sa?

Jag inser själv att det är exakt detta jag i alla fall längtat efter. Resorna mot de stora titlarna. Drömmarna. Nervdallret varje vecka. Pulsen. Spänningen. Motståndarfansens avund. 

Självklart drömmer jag också om vart detta ska sluta. Om hur 29 års titeltorka ska få explodera i adrenalin och dopamin på ett Anfield som nog aldrig någonsin kommer att återhämta sig därefter. Om hur vi alla kan sträcka lite, lite extra på ryggen och ta det där ”ni-har-inte-vunnit-ligan-sedan….” och trycka ner i halsen på alla de som moppsar upp sig medan de själva slåss om en fjärdeplats och förnedras av Everton.

Men vafan. Vi är där ändå. Redan. Utan silver, guld och pokaler.

Liverpool har tagit över England och Europa. Alla räds oss både nationellt och internationellt. De vill göra oss till fuskare hit och förfördelade dit. Folk vill hellre se dopade oljemiljarder vinna än det starkaste lagbygget som någonsin spelat sin fotboll på de brittiska öarna. Någonstans är det, för mig, beviset på att vi redan har vunnit.

Liverpool har nu slagit sitt poängrekord i Premier League. Vi har 88 anledningar till att älska allt som detta laget redan ställt till med och det finns mycket som tyder på att vi får nio till. Vi är tre poäng från poängtotalen Alex Ferguson nådde som bäst under alla sina år i Premier League och två från det Arsenallag som var ”Invincibles” och det bästa man där och då hade skådat.

Liverpool har, tillsammans med Manchester City, skrivit om Premier League-historien. Vi har bett om ett eget kapitel för att skriva raderna om de bästa fotbollslagen denna liga någonsin sett. Ett som är uppbyggt på förädlade juveler – och ett som är en sammansättning av den största juvelkupp som någonsin skådats. Båda orkestrerade av magiska managers, men ett med så mycket smolk i den ena ägarkanten att luktar unket hela vägen från Abu Dhabi till Malmö.

Visst tävlar vi mot något för att få den där pokalen på sista dagen av säsongen. Visst kan man fylla upp ett halvfullt glas och tycka att allt är skit om inte Manchester City faller längst vägen. Eller så kan man slå på något starkare i det där glaset och bara släppa på bromsen.

Det var nog inte allt för många som trodde på miraklet i Istanbul. Det var nog inte allt för många som, bara under denna säsongen, trodde att vi skulle slå Everton, Tottenham… eller kanske rentav Southampton? Alla kanske inte ens kände att vi skulle klara av att ta den där segern idag?

Men Liverpool klarar ju faktiskt det mesta och så länge vi gör det kommer vi kräva att City ska göra detsamma till sista sparken mot Brighton när Premier League-epilogen utspelas den 12 maj.

Även om jag som sagt inte ska säga hur någon annan ska resonera så tror jag att ni alla kommer sörja om ni sållar er till skaran av de Liverpoolfansen som gick hem i halvtid i Istanbul, eller som mina vänner som lämnade Olympiastadion i Berlin när tysken tryckte dit 4-0. Allt annat är som sagt historia. Och allt som komma skall kan bli det med.

Och om inte? Då kommer jag i alla fall att minnas hur förbannat roligt jag hade längs vägen.