Bilder: Besök i Klopps hembygd

Ingen har väl glömt uttalandet vid den allra första presskonferensen i oktober 2015:

"I´m the Normal One. I´m from Black Forest".

Sedan den dagen har egentligen ingenting varit normalt, vare sig för Jürgen Norbert Klopp, Liverpool FC eller för oss supporters. Karln har blivit djupt älskad för sin karisma, sin personlighet och inte minst för hur han har transformerat klubben inom loppet av knappt fyra år. 

Efter Champions League-segern mot Tottenham är han också en av de odödliga hjältarna i klubbens historia. Och detta är bara början.

* * * * * *

Finalen den 1 juni valde jag och frugan Annelie att se med kompisarna Henna och Marika på puben The Sandon, ett stenkast från Anfield. Det blev en magisk afton tillsammans med 5000 andra segerrusiga fans.

Efterföljande dag – "The Homecoming" med dubbeldäckaren som sakta rullade runt city inför närmare en miljon jublande människor – var nästan ännu häftigare. Något som jag drömt om att få uppleva sedan jag var tonåring i början på 80-talet.

Väl hemma hämtade vi ut husbilen på Arlandas långtidsparkering och – efter ett bröllopsstopp i vackra Hjo – har färden gått vidare till Berlin, Auschwitz, Krakow (här satte jag för övrigt sjätte stjärnan på tatueringen) Salzburg och Gardasjön.

På återfärden till gamla Svedala var det förstås givet att köra in i Schwarzvaldskogarna (yes, tårtan härstammar härifrån) för att titta närmare på den unika lilla byn Glatten (bild nedan), med sina knappa två tusen invånare, som fostrat en av världens bästa fotbollsmanagers genom tiderna. 

* Glatten i Svartskogen.

* * * * * *

Efter att i sakta mak ringlat oss in i samhället från söder, över höga kullar och ner i vackra dalskrevor, blev första anhalten idrottsplatsen Riedwiesen. 

Hemvist för idrottsföreningen Sportverein Glatten, grundad som fotbollsförening 1921 men som även har bland annat tennis och skidåkning på sin repertoar.

Det var alltså här allt började. Det var till denna vackra lilla gräsplätt mellan kullarna som pappa Norbert, som tyvärr avled i cancer redan 2000, tog sin lille Jürgen för att lära honom kicka fotboll redan som femåring 1972. 

Först möts vi av den trogne gamle vaktmästaren Gerhardt Trick, som vänligt stänger av sin traktorgräsklippare och hälsar oss med ett "guten tag". Men därefter sätter dessvärre språkförbistringar stopp.

Jag säger "Jürgen Klopp" och pekar över planen och han skrockar glatt och visar med handen att han minsann känt Jürgen sedan han var en liten parvel. Sedan pekar han mot ett gäng ungdomar lite längre bort. 

* Vaktmästaren Gerhardt är en inventarie i SV Glatten och minns Klopp mycket väl.

Det visar sig vara ett antal A-lagsspelare från SV Glatten. Dom dricker öl och gottar sig i solskenet. Med all rätt. Glatten har nyligen avancerat till Kreisliga A efter att ha slutat tvåa i B-serien och vunnit den avgörande kvalmatchen.

Dennis Hrastic, som är den i gruppen som kan bäst engelska, förklarar att laget fortfarande firar avancemanget.

När vi frågar om Klopp tillägger han snabbt:

– Vi hörde det ryktas att han var hemma och hälsade på för en vecka sedan, men vi vet inte säkert. Vi brukar aldrig se honom. Han har sin mor och syster här och brukar umgås med en nära vän från barndomen.

Dennis är Dortmund-fan sedan Klopps framgångar i klubben, men påstår sig även vara Liverpoolsupporter numera och blir glatt överraskad när jag berättar om svenska supporterklubben. De vill föreviga ögonblicket.

* Glattenspelarna poserar glatt med oss. Bakre raden från vänster: Peter Huss, Annelie, undertecknad, Rainer Everhardt. Främre raden: Christoph Bauer, Dennis Hrastic och Sascha Colusen.

De andra nickar instämmande. Liverpool är deras lag. Det är alltså inget snack om att Glatten håller en tumme för bygdens store son.

Men å andra sidan finns det ingenting i byn som minner om Jürgen Klopp. Ingen staty. Och den lilla fotbollsarenan heter som den alltid har gjort – Riedwiesen.

– Varför inte döpa om den till Klopp Arena? föreslår jag.

– Jo, det skulle nog gå an, om han är villig att betala en slant för det, skrattar Dennis.

– Lever mamma Elisabeth? frågar jag. Och bor hon kvar i Glatten?

– Jo då, men hon är lite sjuk numera. Alzheimers, tror jag. 

– Kan jag få adressen?

* * * * * *

Nästa anhalt är givetvis att spana in huset där Jürgen Klopp, för övrigt årsbarn med frugan och mig, växte upp innan han värvades till TuS Ergenzingen som tonåring och därefter lyckades skapa sig en hygglig proffskarriär i Mainz 05 som "late bloomer" på 90-talet.

Initialt var planen att köpa med oss en bukett röda/vita rosor från svenska supporterklubben; att överräcka till modern som ju är själva vitala delen till att Jürgen Klopp fick se världens ljus på Stuttgarts BB den 16 juni 1967. 

Den viktigaste personen på jorden som indirekt fixat honom managerjobbet i Liverpool Football Club!

Men när vi får höra att Elisabeth är sjuk så vill vi inte klampa på som stalkers eller otäcka paparazzis. Vi nöjer oss med att leta upp huset mitt i byn, som för övrigt ligger mitt emot banken. 

* Här fick Klopp sin trygga och kärleksfulla uppväxt fram till 1983 då han värvades av Ergenzingen och satsade på en proffskarriär. Här klev också moderskapet Klopp ut och hälsade på oss från den öppna balkongdörren!

Jag fotar lite från utsidan. En medelålders kvinna dyker upp på balkongen och jag frågar vänligt om hon är Klopps syster Simone, som vi fått veta har övertagit huset och även driver en nagel- och beautysalong i källaren. Hon bara ler, vänder sig om och går in igen.

Men efter en liten stund kommer en äldre dam ut och jag känner igen henne direkt från bilder på internet (googla, lite jobb får ni göra själva!) – det är mamma Elisabeth Klopp. 

Hon hälsar oss glatt från balkongen och jag får fram "Guten tag" och  "Schweden supporterklubb" och hon pekar på våra Liverpooltröjor, nickar och skrattar. 

* Huset från gatan. Här driver också systern Simone en nagel- och beautysalong.

Sedan drar hon en lång harang på tyska (här ångrar man ju bittert att man inte hängde med bättre på språklektionerna i högstadiet) och pekar bortåt fotbollsplanen, ungefär som om hon vill säga "där borta hittar ni Jürgen".

Jag väljer att inte fråga om jag får ta ett foto, det känns helt enkelt inte rätt. Vi tackar ödmjukt och drar oss tillbaka.

Vi är ändå superglada över att ha fått hälsa på Jürgen Klopps mamma och över att ha fått en liten bild av detta vackra samhälle i Black Forest i södra Tyskland som fostrat ett av fotbollens största genier.