Vi har pratat återkommande om Mohamed Salahs fantastiska säsong redan. Vi har kallat den "magisk" och "i världsklass". Men efter det vi såg igår kan man fråga sig om där ens finns några superlativer kvar som gör vår egyptiske kung rättvisa?

Efter fyra mål och en assist har han nu totalt 28 mål och 9 assiusts i ligan. Tre mål från Luis Suarez Liverpool-rekord. Fyra från Cristiano Ronaldos Premier League-rekord. 

Med sju matcher kvar att spela.

Med hemmamatcher mot Bournemouth, Stoke och Brighton finns det god fog för att tro att han ska putsa båda de där ur historieböckerna. Under sin debutsäsong. Som högerytter.

Det går inte längre att debattera kring hur bra debutsäsong Mohamed Salah faktiskt gör. Svaret är bara: Bäst. Ingen Liverpool-spelare. Ingen Premier League-spelare. Ingen har gjort det lika bra. Någonsin.

Han har gjort fler mål än den kliniske Kane. Han har gjort samma antal assists som experten Eriksen.

Han har gjort fler mål än Uniteds två mesta målskyttar tillsammans och han har varit inblandad i lika många mål som hela Everton totalt. Siffrorna är out of reach.

Dessutom minns ni väl när han ”missade för mycket” i början? Tänk hur orimliga siffror han haft om han vore klinisk från dag ett.

Mohamed Salah har levererat insatser sedan första dagen. Men har i det ändå lyckats finslipa sig själv samtidigt som han också utvecklat sig i spelet över hela planen med laget.

Hans hjärna verkar vara stöpt i samma form som Bobby Firminos och tillsammans utgör de två alldeles utmärkta tredjedelar av världens, just nu, bästa fronttrea.

Efter matchen mot Watford bad han deras målvakt om ursäkt och det vore nog i sin ordning att Liverpool la ett telegram till Roma med något liknande. För vad vi gjorde i somras är ju inte något annat än ett rån.

Gör också att vi kan drömma.

Att vi har Mohamed Salah gör också att vi aldrig bör rädas någon.

Med det sagt fanns det såklart roligare lottningar än Manchester City i Champions League.

När Andriy Shevchenko drog boll efter boll och man insåg vart det barkade suckade åtminstone jag till. Mest för att jag gärna överraskat en europeisk stormakt som Real, Barcelona eller Bayern med det som Jürgen Klopp nu faktiskt skapat - eller såklart, allra helst, det sportsligt enklaste med Roma eller Sevilla.

Samtidigt ska alla lag slås om vi ska vinna skiten och jag spenderade ett par timmar efter lottningen med att läsa på olika supporterforum till City. Och tro mig, de var inte glada.

De där fansen, spelarna och ledarna har sett oss varje vecka. De vet att matchen på Etihad var jämn fram till Manés röda och de vet att vi hade hela 4-1 hemma innan vi darrade till.

De vet att just Mo Salah kan göra mål på allt och de vet att Bobby Firmino kommer att jaga Ederson och mittbackarna tills han stupar. Andy Robertson lär jaga boll tills han spyr och framförallt har vi, faktiskt, nu också hittat en helt annan defensiv grund med, framförallt, Virgil van Dijk - men också Loris Karius.

Vi bör inte rädas någon nu och framförallt så lär vi ha en alldeles enastående atmosfär att vänta när det historielösa laget som aldrig vunnit Champions League, kommer till borgen som burit fram sitt lag till fem pokaler i den ädlaste av alla turneringar.

Låter vi historiens vingslag blandas med det som Jürgen Klopp har in the making lär vi få sjunga en hel del ’Allez, Allez’ - och om en Mo Salah som runs down the wing.