Salah om kärleken till Liverpool

Den lille egyptiern blev nyligen den snabbaste i klubbens ärorika historia att nå milstolpen 50 mål.  

Det skedde på bara 65 matcher – 12 matcher snabbare än den legendariske 40-talsstjärnan Albert Stubbins.

I en intervju med Liverpoolfc.com har superstjärnan blickat tillbaka på sina första ögonblick i klubben.

Första gången...

# ...du hörde talas om Liverpool Football Club?

– Det var länge sedan, när jag var väldigt liten. Det är en stor, stor klubb som alla känner till. Den är berömd över hela världen och har även många supporters i Mellanöstern. 

– Jag tror att jag var runt 10 eller 11. Historien om att jag spelade Liverpool på Play Station är sann. Ibland var det andra lag, men oftast var det Liverpool. Då kunde jag aldrig drömma om att jag skulle hamna här en dag, men det har alltid varit min dröm och drömmar är något man ska försöka förverkliga.

# ... du visste att du ville spela för Liverpool?

– Det var när jag flyttade till Basel från Egypten. Jag hade en plan i mitt huvud att jag en dag skulle få komma till Liverpool. Det fanns en chans innan, men just då fungerade det inte för båda sidor. 

– När intresset dök upp igen ifjol så blev jag väldigt intresserad, men jag ville först kolla upp vilken plan de hade för mig och hur jag skulle passa in. Och här är jag nu!

# ... du klev in på Melwood?

– Jag minns det fortfarande väldigt tydligt, det är ett fint minne. När jag gick in igenom dörrarna minns jag att jag tänkte att; "här vill jag bli framgångsrik" och hur mycket jag trodde på att vi skulle kunna nå framgång.

– Du vet att du kommer att få spela ihop med fantastiska spelare i ett suverän omklädningsrum, men jag ville också veta allt om klubben så snabbt som möjligt. Det var en spännande känsla, men också lite nervöst med allt som nytt... men jag överlevde! 

– Jag försökte njuta av varje stund för du vet aldrig när de kommer tillbaka och jag har varit väldigt lycklig från första dagen här. Efter att jag började spela matcher och göra mål så har det känts som mitt hem.

# .... natten som Liverpoolspelare?

– Mediebevakningen av Liverpool är galen eftersom det är en så enomt stor klubb. Så jag läste nyheter om övergången på hotellet den natten. Jag var väldigt upprymd, men samtidigt så visste jag att jag skulle få känna av pressen från fansen, som ville att jag skulle lyckas. Jag sa till mig själv att jag skulle fortsätta spela min fotboll och göra vad jag normalt gör ute på planen.

# ... du träffade dina nya lagkamrater?

– Det var första dagen på pre-season. Jag hade haft tre veckors ledighet efter att jag skrivit på och kom till Melwood. Jag träffade inte alla spelarna samtidigt, men jag mötte några av dem då vi inledde försäsongen och sedan återvände de andra spelarna inom några dagar.

– Det finns en hälsosam konkurrens här eftersom alla vill spela – och mentaliteten handlar om att vinna. Så alla kämpar för sin position och jag minns att jag tänkte just det. Nu har jag känt mina lagkamrater mer än ett år, vi känner varandra bra och de vet hur jag är och vad jag hatar. Det händer inte första dagen. Det tar tid att börja prata och att uppskatta varandras sällskap. Men vad jag kände redan den första dagen var att alla var väldigt ödmjuka och trevliga grabbar.

# ... på Anfield som Liverpoolspelare?

– Att spela på Anfield är annorlunda. För mig är det alltid – även nu – känslomässigt att spela på Anfield. Fansen driver dig framåt och du känner kärleken från dem. 

– Min första Premier League-match var inte på Anfield, det var borta mot Watford. Folk väntade på att få se hur jag skulle klara mig efter att ha återvänt till England, men chefen sa åt mig att jag skulle spela min fotboll. Första halvlek var väldigt tuff, men jag tänkte: "Kör på." I andra halvlek gjorde jag mitt första mål och vann en straff åt laget.

– Att göra mål i debuten är något som du alltid vill ska hända, det är en suverän känsla. På Anfield hoppade jag in mot Crystal Palace och jag minns att fansen applåderade – ett varmt mottagande som fick mig att känna mig välkommen direkt. Det var väldigt snällt av fansen att göra det. Nu är det mitt hem.

# .... som du hörde fansen sjunga ditt namn?

– Fansen har många sånger om mig, inte bara en! Den jag gillar mest är den om "Egyptian King". Jag hörde den första gången efter 10 eller 15 matcher... Det kändes fantastiskt! Ärligt talat, när fansen sjunger mitt namn så fylls jag av känslor och när jag hör det under matcherna så fyller det mig med adrenalin... wow!

– Jag hade bara varit här i två eller tre månader och så hade de redan gjort en sång om mig. Det är fortfarande samma känsla när jag hör den.

– Jag kommer heller aldrig att glömma när publiken sjöng mitt namn när jag tog emot Golden Boot efter Brighton-matchen förra säsongen. Det var väldigt, väldigt speciellt. Men jag tror att min dotter fick mer jubel när hon sprang ut på planen. Faktum är att den enda gången fansen har buat åt mig var när jag tog av henne bollen! När hon sprang ut på planen kunde jag känna hur mycket kärlek som fansen visade henne, så det var en speciell stund för mig och min familj. 

– Det var en stor dag och jag var väldigt glad och stolt över att få ta emot den kärleken efter en helt otrolig säsong – och att få vinna Golden Boot före så många stora spelare.

# ... du mötte Dejan Lovren?

– Jag träffade Dejan första dagen på pre-season och under den andra veckan började vi snacka lite. Men vi kom varandra närmare när vi åkte till Dubai under pausen i mitten av förra säsongen och sedan när vi var på lägret i Marbella. Nu skojar vi alltid med varandra, vi är nära vänner och gillar att ha kul. Han postar alltid skämt om mig på sociala medier, men jag gillar det. Jag brukar säga åt honom att jag gör honom berömd i Egypten när han publicerar bilder på mig. Han är en suverän kille.

# ... du mötte Carol och Caroline*?

– Det var den andra eller tredje dagen på försäsongen. De är väldigt snälla och trevliga människor. De har varit i klubben länge och hjälper alla – jag älskar dom! De är väldigt roliga, även om jag måste erkänna att jag ibland inte förstår deras engelska!

– I allmänhet förstår jag scousers mycket bättre nu. Men jag måste erkänna att den jag aldrig förstår är Robbo (Andy Robertson). När han pratar så måste jag säga: "Kan du ta det långsammare? Koppla av och prata med mig på ett enkelt sätt för jag fattar ingenting!" Han är uppenbarligen alltid glad över att han får upprepa det han just har sagt till mig!

* Carol och Caroline jobbar i köket på Melwood.