– ​Kör över dem

Bild till nyheten – ​Kör över dem
Det är matchen med stort M som väntar på Old Trafford på söndag när Liverpool reser den korta sträckan till fiendeland för att ta sig an Manchester United. Det är en kompaktering av rivalitet, hat och antagonism. Men det är också den överlägsna ettan mot ett lag med två poäng ner till nedflyttningsplats. Och det är så vi måste se på den här matchen.

Ett rivalmöte som Manchester United mot Liverpool har såklart alltid en tendens att leva sitt eget liv, frånkopplat både form och tabellplaceringar. Men knappt ens under Liverpools allra djupaste svackor har ändå ingångsvärdena varit så vitt skilda för båda klubbarna som nu. Det är ett hemmalag som mäktat med sex spelmål på åtta matcher, som med nöd och näppe parkerar strax ovanför nedflyttningsplats och det blåser norska kulingvindar runt deras hårt ifrågasatte manager. 

Man har byggt en trupp baserad på ett världshistoriskt uselt sportcheferi och inför söndagen har man dessutom flera av sina, på pappret, bästa spelare borta på grund av skador. Allt detta medan Liverpool flyger fram i den absoluta toppen, med hela åtta poäng ner till det enda Manchester-lag vi kommer att behöva bry oss om när tabellen summeras i maj. 

Det är helt enkelt läge för oss att brösta upp och åka till Old Trafford för att köra över våra största rivaler.

”Sakta i backarna”, skriker väl någon framför skärmen nu. Fredagswhiskyn kanske rentav har spottats rakt ut. Inte tusan kan vi väl ha den där attityden? Det är väl livsfarligt? Nej, snarare tvärtom.

Om vi gör som vi nästan alltid gjort under Jürgen Klopps ledning, kommer till Old Trafford och visar respekt. Då, då kan det bli farligt. Vi alla minns säkert 0-0-matchen från februari med fasa. En match där en seger mycket väl kunnat ha gett oss ligaguldet till slut.

Det är såklart aldrig så enkelt som att blicka tillbaka på en match och skriva om hela historien, men jag är övertygad om att det var många med mig som satt och kliade skallen över faktumet att vi faktiskt visade Manchester United den respekt vi gjorde i vintras. De var redan då ett sargat lag, även om Norgehistorierna var mer gladlynta då än vad de är nu, men de fick också hela tre skador – och därmed framtvingade byten – under de första 45 som vi ändå inte lyckades profitera på. Vi borde ha vågat mycket mer.

Jag hoppas därför att vi åker den korta vägen till Manchester med en helt annan attityd på söndag. Det är vår chans att få ännu en United-manager sparkad, efter att Xherdan Shaqiris dubbel på Anfield för mindre än ett år sedan betydde respass för José Mourinho. 

Vi kan också gräva graven avgrundsdjup för alla de fans som ändå kommer fylla upp hemmasektionerna för att försöka gripa ett sista halmstrå om hopp den här säsongen. Spelarna som säkert redan tvivlar på både sig själva och klubbens riktning lär inte heller vakna upp på måndagen och känna sig klokare om de får en rejäl överkörning på söndag kväll. Det vore ännu än dolk i själen på den antagonist vi så länge jagat för att komma ikapp. Och som vi nu med råge tagit oss förbi. 

Vi har redan vunnit det stora kriget mot Manchester United och distanserat oss som klubb på alla dess plan. Vi slåss i toppen och de härjar just nu i botten. Vi är mästare av Europa och de lyckades med nöd och näppe få 0-0 borta mot AZ Alkmaar i Europa League. Samma resultat som BK Häcken lyckades knipa i kvalet. Och då får vi komma ihåg att Häcken hade glömt registrera sin bästa spelare…

Jag förstår att detta låter drygt och kaxigt. Någon sitter säkert och mumlar ”jinx, jinx jinx” för sig själv och skakar på huvudet. Men om vi inte får njuta nu? När ska vi göra det då? 

Ni måste vara så många med mig, som egentligen genomlevt ett helt supporterliv där Manchester United agerat storebror och den coola killen på skolgården som kunnat spotta och sparka på dig när som helst. Titlarna, tabellplaceringarna. Men hey, guess who’s back?

Jag tog en titt på de potentiella startelvor vi lär få se på Old Trafford på söndagen och mest troligt lär Liverpool ställa upp med Alisson, Trent, Matip, van Dijk, Robertson, Fabinho, Henderson, Wijnaldum, Firmino, Mané och Salah. En startelva införskaffad för €368 miljoner (alla siffror via Transfermarkt).

I motståndarlaget kommer både David De Gea och Paul Pogba av allt att döma saknas och man avyttrade också dyra spelarköp som Alexis och Lukaku i somras, så startelvan de lär ställa på planen på söndag sitter även de egna fansen till mångt och mycket skrattar åt.

De ser det nästan ut som ett hopkok av andrasorteringens sämsta varor. Det är Sergio Romero, Wan-Bissaka, Lindelöf, Maguire, Shaw, McTominay, Fred, Mata, Martial, James och Rashford. Anskaffningsvärde? €396 miljoner. Denna andrasortering har alltså kostat mer än Liverpools Champions League-vinnande startelva.

För att än mer understryka den fullständiga jordskredsseger Michael Edwards och hela den sportsliga ledningen tar här mot Manchester United är vårt lag idag värderat till €840 miljoner. Uniteds? €408 miljoner. Alltså inte ens hälften.

Styrkeförhållandena mellan Liverpool och Manchester United är nu av sällan skådad magnitud. Vi är på en helt annan nivå och detta måste vi ta med oss in till mötet på söndag. Vi får inte låta denna matchen bli ”en sån där match som lever sitt eget liv”. Vi måste ta den för vad den är, ett bortamöte mot ett lag som just nu inte är bättre än varken Bournemouth, Burnley eller Crystal Palace.

Åk dit som om det vore Turf Moor, lunka hem med tre poäng och lämna Old Trafford med 0-3 på tavlan. Det är dags att vrida om kniven i hjärtat på lillebror. 


34 kommentarer

    Stöd våra sponsorer